Lyssna
Samantha Ahlgren är fräsch, vältränad och utstrålar en positiv värme. Hon trivs på sitt jobb och planen är hon ska ta över företaget på sikt. Det är svårt att tro att hon för några år sedan var en tung missbrukare med kriminell livsstil. Behandlingen på Nytida Provita i Malmö blev vändpunkten som gjorde att hon tog sig ur missbruket och hittade ett gott och fungerande liv med sin dotter.
Samantha föddes som yngst av sju barn i en familj där mamma och styvpappa var grava alkoholister.
─ Man visste aldrig vad man kom hem till, det var fylla och slagsmål, mamma kunde ibland ligga blåslagen på golvet, berättar Samantha.
Socialen blev inkopplad och när Samantha var 6 år placerades hon i fosterhem.
─ Min syster och jag hamnade hos en familj i Hästveda. De hade nog tänkt sig två små prydliga och stillsamma flickor, men vi var stökiga och trasiga. Efter tre år hade de fått nog och vi flyttades till ett nytt fosterhem. Där hann jag bli tonåring och började dricka folköl, skolka och snatta. Under högstadiet flyttades jag runt ytterligare, jag gick i fyra olika skolor, hade svårt att koncentrera mig, skolkade och strulade.
Hasch och amfeatmin
När inte fosterhem fungerade, placerades Samantha på ett paragraf 12-hem. En karusell av olika ungdomshem drog igång, där hon lärde känna tunga narkomaner och betydligt tyngre droger än folköl. Det blev hasch och så småningom amfetamin.
─ Amfetaminet var verkligen min grej. Allt var en enda fest i början, jag träffade en kille och när jag blev myndig fick jag ett arv på en kvarts miljon. Vi drog till Thailand och Bali, det var alkohol, marijuana och jag blev beroende av benzo. Vi kom hem utfattiga.
I samma veva blev Samantha gravid. Hon kände sig redo att bli förälder vid 19, livet blev lugnare när hennes dotter föddes. De var rena i perioder men oftast på “vita knogar”, varvat med perioder av missbruk. Efter att ha bott några år på Gotland separerade Samantha från sin sambo och flyttade till Malmö.
─ Jag tänkte börja ett nytt liv, men så blev det inte, istället eskalerade missbruket. Jag började injicera amfetamin och mitt missbruk eskalerade markant. Samtidigt som jag njöt av drogen skämdes jag något så otroligt över mitt missbruk. Jag var ändå en mamma som hade ett ansvar.
2010 gjorde Samantha ett försök med miljöterapibehandling i fyra månader.
─ Det funkade inte, missbruk försvinner inte för att man har trevligt och klipper och klistrar tillsammans. När jag övergick till att bli dagpatient kom jag hem till mitt gamla umgänge utan några direkta verktyg och missbruket var snabbt igång igen. Om inte värre denna gången.
Provita och 12-stegsbehandling
Men så kom Samantha till Provita. Hon inledde sin första 12-stegsbehandling 2011. Det blev omvälvande och ingen enkel resa.
─ Jag ville sluta knarka, men hur? Jag hade svårt för att andra skulle tala om för mig vad jag ska göra, det var mycket förnekelse. Framförallt kring allt som gällde min dotter, jag kände jag mig som en bättre mamma än min egen, min dotter hade alltid mat och rena kläder, jag intalade mig att det räckte. Allt för att rättfärdiga mitt eget missbruk. Att sitta i grupp och prata kändes ibland drygt och tjatigt, men det fick mig att inse att jag inte var ensam om att ha gjort sjuka saker. De andra i gruppen var likadana och jag kunde börja dela med mig av alla skamfyllda grejer. Jag kände gemenskap.
Samantha bodde på Provita och gick igenom de olika behandlingsstegen, varpå hon övergick till att bli dagpatient.
─ Det var otäckt att komma hem först, till lägenheten där jag pundat i alla år. Jag var rädd för att vara ensam. Jag erbjöds ett jobb av min faster, det var också läskigt. Plötsligt skulle jag röra mig bland icke-narkomaner, hur skulle det gå? Hur gör man? Hur beter man sig? Men jag har fortfarande kvar mitt jobb som växtskötare fem år senare och tanken är att jag ska ta över fasters företag när hon går i pension. Hon har inte alltid haft det så lätt med mig, men hon vägrade ge upp och det är jag glad för idag. Hon är en större del av att jag klarat mig så bra som jag gjort. Är evigt tacksam.
En viktig grund för att Samantha fortfarande är drogfri är dels terapin på Provita, dels fortsatta NA-möten inom ramen för 12-stegsbehandlingen.
─ Min terapeut Ann-Sofie, vilken superkvinna! Hon har öppnat dörrar och hjälpt mig förlåta mig själv. Och NA-mötena är min medicin, där jag kan lyssna till och själv dela erfarenheter, få vänner och en sponsor.
Efter ett kortare återfall fick Samantha åter komma till Provita. Det tog lite extra tid, eftersom hennes kontaktperson på socialen var på semester. Men när behandlingen väl beviljades, slängde sig Samantha på cykeln, for till Provita och ringde på dörren – hjälp! Hon fick en sexveckors återfallsbehandling, började jobba och gå på sina NA-möten igen. Dessutom började hon träna på Friskis & Svettis. Hon behövde få utlopp för alla tankar och känslor, samt fylla på med ny energi. Där hjälpte träningen henne.
Idag tränar Samantha CrossFit 4-5 dagar i veckan. Det har blivit hennes livsstil. Tävlar och har stora mål inom sin träning. Lever ett sunt och hälsosamt liv. På träningen träffar hon sina vänner. Umgås, tränar, skrattar och har kul. Aldrig någonsin skulle hon vilja byta ut sitt liv mot något annat.
─ Mitt största problem jag har idag är vad jag ska äta till middag, säger Samantha med ett varmt leende.