Ing-Marie Hansson är sjuksköterska och arbetar på flera av Nytidas HVB- och stödboenden för barn och unga i Västra Götaland, Halland och Skåne. Hon har en viktig roll för att de unga ska må bra.

Ofta har ungdomarna neuropsykiatriska funktionsnedsättningar och får läkemedel för att till exempel undvika ångest eller öka koncentrationen. En av Ing-Maries huvuduppgifter är att se till att läkemedlen tas på rätt sätt, följa upp eventuella biverkningar och se hur ungdomarna mår. Om något inte fungerar är det hon som har läkarkontakten och försöker hitta nya lösningar. Biverkningar kan vara trötthet och yrsel. Då behöver man diskutera att byta läkemedel för att kunna motivera ungdomen att fortsätta behandlingen.

Regelbundna besök

Ing-Marie besöker de olika boendena var fjortonde dag.

– Ungdomarna tycker det är bra att jag kommer och kallar mig ibland för skolsköterskan. Jag är en trygghet för dem. Ofta sitter de och väntar på mig när de har frågor om något, säger Ing-Marie.

Ett sådant förtroende byggs upp över tid. Ing-Marie tvingar sig aldrig på någon men ser till att umgås och vara med och fika eller äta när hon är på plats på boendet.

– Ungdomarna ställer frågor om sådant de inte alltid berättar för personalen, men känner att de har förtroende för mig och kan anförtro sig. Jag får frågor om att inte kunna sova, ha ont i magen eller när de oroar sig för något, berättar Ing-Marie.

Lösningarna på till exempel sömnproblem har sällan med läkemedel att göra utan kan vara att skaffa ett tyngdtäcke som skapar en lugn känsla och minskar ångest eller att inte använda mobilen på kvällar och nätter.

– För att lättare komma till ro kan man få en ”sängfösare”. Det är en milkshake eller smoothie med mjölk, ägg och olja, förklarar Ing-Marie och tillägger, det är svårt att somna på tom mage.

Hennes arbetsvecka består dels av besöken på boendena, dels av administration. Ing-Marie har ansvaret för att det finns rutiner för hur läkemedlen ska hanteras och förvaras, för att hälso- och sjukvårdslagen följs och för delegeringen till övriga medarbetare. Med sin kunskap är hon också den som har kontakterna med läkare på BUP, habilitering och vårdcentral. Hon medverkar på inskrivningsmöten om behovet finns.

Ofta behöver ungdomarna ta regelbundna blodtryck för att följa upp läkemedlen de äter. Detta hjälper Ing-Marie till med på plats och ungdomarna behöver inte besöka någon mottagning, vilket kan vara stressande för en del av dem.

När de kommer in ungdomar med andra diagnoser som diabetes eller epilepsi ser Ing-Marie till att informera medarbetarna på boendet och upprätta handlingsplaner. Initierar även till utbildning för personalen vid behov.

– Jag pratar också med föräldrar och de uppskattar att det finns en sjuksköterska. Det är en trygghet för dem att veta att kompetensen finns, säger Ing-Marie.

När hennes jobb känns som mest meningsfullt är när hon ser hur en ungdom börjar få ordning på sitt liv att hen kan gå till skolan igen, att koncentrationen blir bättre och att välbefinnandet ökar. För att nå dit är läkemedlen en av pusselbitarna, men också det finns vuxna att rådfråga och få stöd av.