Att leva med samsjuklighet är en av vårdens största utmaningar. Samsjuklighet – även kallad dubbeldiagnos – innebär att en person samtidigt har två eller fler diagnoser.
Oftast handlar det om ett skadligt bruk eller beroende av alkohol eller droger i kombination med en psykiatrisk diagnos. Resultatet blir en komplex vårdbild som ställer höga krav på samverkan.
Fred Nyberg, professor emeritus, senior professor Forum för forskning om läkemedels- och drogberoende (U-FOLD), Uppsala Universitet, har ägnat ett långt forskarliv åt hjärnans funktion vid beroende och samsjuklighet. Han har bland annat arbetat för fem olika svenska regeringar och i ett stort antal internationella sammanhang över hela världen.
Stuprör och bristande integration
– Samsjuklighet är en situation som påverkar hela livet, säger Fred Nyberg.
– När beroende och psykisk ohälsa möts krävs integrerade behandlingar och ett helhetsperspektiv. Historiskt har integrationen oftast inte fungerat och människor har fallit mellan stolarna, eftersom insatserna är uppdelade i stuprör – allmänpsykiatri, beroendevård och somatisk vård. Resultatet blir att personer bollas runt och riskerar att stå utan rätt stöd.
Bemötande och samverkan är nyckeln
För personer med samsjuklighet handlar vardagen ofta om att möta fördomar och bristande kompetens.
– Bemötandet är egentligen viktigare än själva behandlingen. Vi måste våga prata om det svåra och skapa bättre samverkan genom att riva de höga murar som fortfarande finns mellan exempelvis socialtjänst, polis och vård, säger Fred Nyberg.
Samsjuklighetsutredningen – ett steg framåt
Den nationella samsjuklighetsutredningen, som nu ligger som en proposition på riksdagens bord, kan bli ett genombrott – om den omsätts i praktiken. Fred Nyberg känner en viss optimism. – När förändringar verkligen får genomslag i den faktiska vården kommer vi att se resultat, säger han.
Vikten av tidiga insatser
Han menar också att tidiga insatser, redan i skolan genom bland annat elevhälsan, har bevisat god effekt.
– Hjärnans utveckling under uppväxtåren innebär att barn i tidiga tonår inte är färdiga att tänka logiskt eller abstrakt. Hjärnan är inte fullt utvecklad förrän i 25-årsåldern. Men genom rätt insatser kan hämningskontrollen i hjärnan stärkas, så att den unge får bättre motståndskraft mot att stå emot grupptryck och risken att dras in i kriminalitet och droger.
Fred Nyberg ger exempel på metoder som fungerar för barn och unga.
– Evidensbaserade drogpreventiva program som är ungdomsfokuserande, interaktiva och engagerande, interventioner som ges av erfarna lärare i grupper med mindre antal elever och samverkan med relevanta personer i kommun och samhälle.
Han vill också slå ett slag för naturens läkande kraft och för goda yttre och inre samtal.
– Det kan påverka hjärnans plasticitet, bidra till ökad bildning av nervceller och en förstärkning av hjärnans kapacitet till ökat välmående, hos barn såväl som hos vuxna.
Vägen framåt med flera alternativ
Många patienter i Sverige har idag stort inflytande över sin behandling, men det innebär också att vissa väljer bort stödinsatser. – Därför måste vi erbjuda olika alternativ, som 12-stegsprogram och Stockholm 12, säger Fred Nyberg. Han pekar även på AI för nya möjligheter inom beroendevården, exempelvis ögonscanning i mobilen för att upptäcka bruk av droger.
Men viktigast av allt är att ligga steget före: arbeta med tre ben – prevention, kontroll och optimal behandling.
– Då kan vi minska lidandet för många individer, samtidigt som samhällets resurser används effektivare, sammanfattar Fred Nyberg.
