LyssnaProblematiskt skolfrånvaro
Neuropsykiatrisk funktionsnedsättning är ett paraplybegrepp för flera olika diagnoser, exempelvis ADHD och autism. Om man har en autismdiagnos kan man ha svårt för förändringar. Man kan ha svårt för de sociala delarna som ofta är ganska ostrukturerade. Det kan göra skolsituationen svår. Anna Borg skolsamordnare på KIND berättar i den här filmen tillsammans med en förälder hur skolsituationen kan se ut.
– Raster till exempel, att nu ska alla ha rast och man förväntar sig att alla kan se till att deras rast blir bra på ett bra sätt. David har två diagnoser. Han har ADD och Asperger.Han har svårt att göra tråkiga saker, svårt att starta grejer. Komma ut genom ytterdörren på morgonen till skolan eller upp ur sängen. Han är rätt nöjd med att vara hemma, pyssla med sin dator och sådana saker. Så han är inte supersocial och det är det som krockar lite när man möter honom. För han är så oerhört glad och lättsam.
– När elever har blivit hemma då är det krävande insatser som krävs. Det kommer ta tid och behöva vara kontinuitet och stabilitet i insatsen. Det finns en hel del bra hjälpmedel som man måste se till att implementera i arbetet med eleverna. Så här behöver vi använda forskning kring hur hjärnan fungerar för att se till att göra en mer hjärnsmart skola för alla.
– Precis innan jul i trean så hade det varit lite gnöligt, “jag vill inte gå till skolan, mamma” och jag hade peppat dit honom och så på skolavslutningen går vi dit och då vägrar han gå in i klassrummet. Han bara vägrar gå in. Och då inser man ju att det är någonting men det var ingen stor grej så ja, ja, hem och vila över jullovet så ska vi se att det blir bra. Och sedan efter jullovet så ville han inte gå tillbaka. Eftersom jag är egen företagare bestämde jag rätt raskt att då är vi i skolan. Inga problem. Så jag satt med honom i skolan varje dag, hela dagarna.
I den vevan så bestämde sig skolan för att koppla in KIND.
– Många elever som vi har jobbat med behöver mer information för att känna att de har kontroll på vad som ska hända. Då behöver det vara mycket tydligare information så de kan göra sig en bild av: “aha, är det det här som ska hända?”. De har de inre bilder de har. Om den sedan inte stämmer överens men den bilden de kommer till då skapar det en oro.
– Jag hade kontakt med Anna Borg på KIND. Det första hon gjorde var att intervjua alla olika parter. Så hon kom hem till oss och träffade David i hans miljö där han mår bra. Hon pratade med oss föräldrar. Hur upplevde vi situationen och vad var det vi såg behövdes? Hon pratade också med specialpedagogen och läraren och kunde utifrån det komma med ett förslag på vad hon såg behövdes för att få tillbaka David till en skola där han mådde bra. När vi gör insatser, att inte bara göra bra kartläggningar med elevens röst i fokus, utan också se till att eleven förstår varför eleven behöver ett stöd på det här viset. Men jag tror också att vi behöver kunskap inom NPF för att förstå vilket hjälpmedel ska vi använda när och på vilket sätt? Så klart också i samarbete med individen. När det blev bestämt att den här specialpedagogen skulle bli hans resurs under en period, då sa han nästa morgon till mig så här: “Du mamma, du behöver inte gå med till skolan idag. Jag klarar det själv.” Idag är David 14 år och mår jättebra. Han har precis börjat årskurs åtta. Han är glad och sprallig, gör saker och så. På ett sätt som han inte har gjort på många, många år. Han har hittat en nivå som fungerar för honom och som han mår bra av. Jag tänker att det är en stor fördel som han kan ta med sig resten av livet att ha den självinsikten att: “Så här fungerar jag och det här är mina behov”.