Självbestämmande enligt LSS – juristens råd i vardagssituationer 

Vad innebär självbestämmande enligt LSS i praktiken? Det är en fråga som ofta aktualiseras i vardagen på gruppbostäder, servicebostäder och andra LSS-verksamheter. Maria Sivall, förbundsjurist på Autism Sverige, går igenom flera vanliga situationer där individens rätt att bestämma själv behöver vägas mot stöd, trygghet och ansvar: 

– Det handlar om att hela tiden arbeta med individen och hitta lösningar som fungerar. 

Vad betyder självbestämmande enligt LSS?

Självbestämmande är en av grundpelarna i LSS. Det handlar om rätten att ha inflytande över sitt eget liv och sina egna vardagsval. För personer som får stöd enligt LSS kan det handla om allt från vad man vill äta och vilka aktiviteter man vill göra till när man vill gå ut, hur man vill ha det hemma och vilka rutiner man vill ha i vardagen.

Samtidigt är självbestämmande inte alltid enkelt i praktiken. När en person behöver stöd från andra för att vardagen ska fungera uppstår också situationer där personal, anhöriga och den enskilde kan ha olika uppfattningar om vad som är bäst.

Får personal hindra någon från att gå ut eller bestämma över fritiden?

Utgångspunkten är att personal inte får begränsa en persons rörelsefrihet eller bestämma att någon inte får gå ut från sitt hem. Att bo i gruppbostad eller servicebostad innebär inte att man förlorar rätten att själv påverka sitt liv.

Däremot kan personal behöva agera när det finns oro för att någon kan fara illa. Då handlar det inte om att förbjuda, utan om att stötta. Det kan till exempel vara att prata igenom situationen, föreslå alternativ, följa med ut en stund eller hjälpa personen att förstå konsekvenser av olika val.

Samma princip gäller fritidsaktiviteter. En person ska inte tvingas följa med på en aktivitet bara för att den är planerad av verksamheten. Delaktighet måste också få innebära rätten att tacka nej.

– Tvång är inte förenligt med LSS värdegrund, förtydligar Maria Sivall, jurist på Autism Sverige.

Får personal bestämma över mat, sömn eller städning?

Många frågor om självbestämmande enligt LSS handlar om vardagsrutiner. Det kan gälla matvanor, dygnsrytm, rökning eller hur städat man vill ha det hemma. Här är grundprincipen att personal inte ska ta beslut över huvudet på omsorgstagaren, utan ge stöd så att individen kan fatta egna beslut med så stor förståelse och delaktighet som möjligt.

Det betyder till exempel att en vuxen person i grunden har rätt att välja fredagsmys framför nyttigare alternativ, även om personalen gärna får motivera till goda vanor. Det betyder också att sömnvanor och fritidsintressen behöver hanteras med respekt för individens livsföring, även när vardagen inte alltid fungerar optimalt.

När det gäller städning och boendemiljö blir frågan ofta extra känslig. Den egna bostaden är individens hem, men samtidigt finns ansvar kopplat till hälsa, hygien, arbetsmiljö och ibland även hyresavtal. Därför behöver stödet utformas genom överenskommelser, tydlighet och anpassning.

Vad gäller när trygghet, hälsa eller risk kommer in?

Även om självbestämmande är centralt i LSS betyder det inte att personal och anhöriga ska bortse från risker. I vissa situationer finns det oro kring hälsa, säkerhet eller sårbarhet i relationer. Det kan handla om brandrisk, ohälsosamma levnadsvanor eller att en person riskerar att bli utnyttjad av andra.

I de situationerna behöver stödet bli tydligare, men inte mer styrande. Ett professionellt arbetssätt kan vara att hjälpa personen att känna igen varningssignaler, använda bildstöd eller sociala berättelser, skapa tydliga rutiner eller bygga skyddsstrategier tillsammans med individen.

Fokus behöver ligga på att stärka personens egen förståelse och möjlighet att fatta informerade beslut, inte på att ta över kontrollen.

Hur kan personal, föräldrar och ställföreträdare stötta utan att ta över?

Det är ofta här den stora utmaningen finns i praktiken. Självbestämmande är en stark grund i LSS, och stödet ska bygga på respekt för den enskildes vilja, integritet och inflytande.

Det gäller också för föräldrar. När ett barn fyller 18 upphör vårdnaden, och en vuxen person har rätt att bestämma över sitt eget liv även när hen behöver stöd. Därför kan varken föräldrar, personal eller andra ta över beslut bara för att de själva tycker att något vore bättre.

I stället behöver stödet handla om att förklara, motivera, skapa struktur och prata om val, konsekvenser och alternativ. Ett gott stöd enligt LSS handlar inte om att bestämma åt någon, utan om att göra det lättare för personen att förstå sin situation och utöva sitt självbestämmande i praktiken.

Juristens råd om självbestämmande enligt LSS

En viktig slutsats är att självbestämmande sällan fungerar bra när det blir en maktkamp. När personal och individ hamnar i motsats till varandra blir det ofta svårare att hitta hållbara lösningar.

I stället behöver arbetet utgå från dialog, respekt och samarbete. Frågan bör inte vara hur verksamheten kan få igenom sin vilja, utan hur stöd kan utformas så att personen får så stort inflytande som möjligt över sitt eget liv.

Det är också där självbestämmande enligt LSS blir konkret: i de små vardagsvalen, i bemötandet och i viljan att hitta lösningar tillsammans.