”Vi behöver se helheten runt individen” – så kan skyddsfaktorerna stärkas och förebygga kriminalitet bland unga
Unga med funktionsnedsättning kan vara särskilt utsatta för flera riskfaktorer kopplade till kriminalitet. Men genom tidiga insatser, en fungerande skolgång, en meningsfull fritid och trygga vuxna går det också att stärka skyddsfaktorerna. I samband med Nytidas webbinarium om ung kriminalitet, sårbarheter och förebyggande arbete intervjuade vi Emmy Bornemark, utredare på Myndigheten för delaktighet, om vad som krävs för att ge unga bättre förutsättningar.
– Vår statistik visar, att personer med funktionsnedsättning är mer utsatta än andra för riskfaktorer som missbruk, kriminalitet och våld. Men det finns också mycket som samhället kan och bör göra för att motverka problemen.
Det säger Emmy Bornemark, utredare på Myndigheten för Delaktighet (MFD) på avdelningen för kunskapsstöd.
– Vi ser att det finns ett samband mellan vissa typer av funktionsnedsättningar och normbrytande beteende som kriminalitet. Det finns igen exakt statistik om hur många unga med funktionsnedsättning som har begått brott, men man kan lägga ihop olika pusselbitar för att se ett mönster. Där finns ett samband med funktionsnedsättningar som främst ADHD, trotssyndrom, beteendestörning samt även autism och intellektuell funktionsnedsättning.
Vilka är då riskfaktorerna som funktionsnedsättningen medför?
– Det kan vara svårigheter att läsa av personer och situationer, att förstå konsekvenser, eller att man har en ökad impulsivitet, säger Emmy Bornemark, men hon påpekar också att detta naturligtvis inte rör alla personer som har funktionsnedsättningar.
Kriminella nätverk kan också utnyttja den sårbarhet som finns hos vissa barn och unga med funktionsnedsättning.
– Kriminella är snabba på att identifiera barn och unga som känner sig annorlunda, missförstådda eller utanför. Genom att erbjuda gemenskap, pengar och bekräftelse kan de locka in dem i kriminella miljöer. För den som länge har känt sig utanför kan det vara särskilt svårt att stå emot, säger Emmy Bornemark.
MFD:s studier av livsvillkoren för personer med funktionsnedsättning visar också att de oftare har psykosomatiska besvär, sämre trivsel med livet, färre vänner och deltar i färre aktiviteter än genomsnittet. Fler har provat alkohol och cannabis. Det är fler som har föräldrar som har svårigheter, till exempel sämre ekonomi, än andra.
– Vi ser också att personer med funktionsnedsättning är mycket mer utsatta för våld än andra och har svårigheter i skolan och att det överlappar andra riskfaktorer för kriminalitet.
Jobba med helheten runt individen
Med detta sagt understryker Emmy Bornemark att man inte bara kan titta på funktionsnedsättningen i sig och säga att ”det här kommer att leda till ett kriminellt beteende”, utan man måste också se vilken typ av risker som är vanligare i den här gruppen och hur man bör agera utifrån det.
– Det räcker inte med att ge ADHD-medicin, utan du behöver också jobba med det som finns runt den här individen. Vi behöver se hur funktionsnedsättningen samverkar med andra faktorer, se helheten.
Så långt riskfaktorerna. Vad kan man göra för att motverka risker och i stället bygga upp skyddsfaktorer?
– Skolan är en viktig faktor, där skolsituationen måste anpassas utifrån varje individs förutsättningar – egentligen redan i förskolan. Det handlar inte bara om resurser, utan också om bemötande och kunskap. En aktiv fritid är också viktigt, med aktiviteter som passar den enskilde och skapar mening. Ju tidigare man upptäcker problem och åtgärdar dem, desto större chans för individen att lyckas och få ett bra liv.
Stöd som inte alltid fungerar
För att lyckas med detta behövs samhällets stöd som kan fungera olika bra på olika platser. Många familjer upplever att de bollas runt mellan olika aktörer och får rätt stöd.
– Kommunerna kan behöva se över hur de arbetar med funktionshindersfrågor, så de inkluderas i exempelvis lokal samverkan och brottsförebyggande arbete. Samverkan behövs med andra aktörer som är viktiga för familjerna och har kunskap om funktionsnedsättning, som habiliteringen, barn- och ungdomspsykiatrin eller elevhälsoteamet. Egentligen behöver det här perspektivet finnas med i allt kommunens arbete och samverkan med övriga samhället.
Stärka motståndskraften
– Självklart är det också viktigt att stärka motståndskraften hos de unga själva, tidigt. Som att prata om kriminalitet i skolan, att inte vara rädd för det, utan göra det på ett väldigt lugnt sätt, med trygga vuxna och tydlig pedagogik. På MFD har vi tagit fram stödmaterial som kan användas här.
– Sammantaget tror jag att vi har en ganska god potential här i samhället för att stötta familjerna. Det absolut mest grundläggande är att jobba relationsbyggande med de barn som har det tufft. Vi vet vilka de här barnen är, ofta redan i förskolan. Insatser finns att sätta in, och det är viktigt att de genomförs med ett helhetstänk kring individen och under tillräckligt lång tid, så de ger effekt – ett kontinuerligt och långsiktigt stöd som bygger upp individens motståndskraft mot riskfaktorer och negativa påverkan, avslutar Emmy Bornemark.
Det är socialtjänsten eller socialjouren som fattar beslut om placering på ett skyddat boende. En placering kan behöva ordnas snabbt och ibland långt från hemorten för att bryta geografin och minska risken för att familjen hittas. Kontakta Nytida för information om Matildagården, tillgängliga platser, säker hämtning och hur skyddet kan anpassas efter kvinnans och barnens behov.
Se webbinariet: Ung kriminalitet – sårbarheter och förebyggande arbete
Barn och unga kan ha olika sårbarheter som ökar risken att dras in i kriminella miljöer. Hur kan vi upptäcka signaler tidigare och stärka det som skyddar?
Möt en kunnig panel som samtalar om sårbarheter kopplade till kriminalitet och vad forskning och erfarenhet säger om NPF och intellektuell funktionsnedsättning