På Nytida Friaborg behandlingshem och Nytida Österlen HVB är inkludering en del av det dagliga behandlingsarbetet. Verksamhetscheferna Maria Bendtsen Kronkvist och Jonas Löfgren berättar om språkets betydelse, risken med att fastna i antaganden och varför det måste vara tillåtet att göra fel.
Inkludering märks ofta i ett vardagligt samtal. Vilka frågor ställs? Vad tas för givet? Och behöver personen förklara eller försvara vem hen är innan samtalet kan handla om det stöd som behövs?
För Maria och Jonas är inkludering en del av kvaliteten i behandlingen. Personen ska kunna vara öppen med vem hen är och samtidigt få stöd för det som har lett till behandlingen. Det kräver kunskap, men också en vilja att granska sina egna antaganden.
Att känna sig accepterad
För Jonas börjar arbetet med acceptans. En person som inte känner sig accepterad kan få svårt att känna trygghet i både behandlingen och tillvaron i stort.
– Att känna sig accepterad för den man är, är ju helt grundläggande för att man ska vara tillfreds med tillvaron, säger Jonas.
Personer som kommer till behandling kan bära med sig erfarenheter av att ha blivit dömda för sin beroendeproblematik. De kan också ha blivit bemötta på ett visst sätt utifrån sin sexuella läggning eller könsidentitet.
– Klienterna som vi möter här i verksamheten har en självbild som sällan är särskilt god. Man har blivit dömd för att man har ett beroende. Man kanske har blivit behandlad på ett visst sätt utifrån sexuell läggning. Ju fler grejer man lägger på som man har blivit kategoriserad för, desto sämre blir självkänslan, säger Jonas.
Bekräftelsen blir därför en del av behandlingsuppdraget.
– En del av vårt uppdrag är att validera och bekräfta klienten i att ’du är precis perfekt som du är’, säger Jonas.
När identiteten tar fokus från behandlingen
Maria har mött personer som beskriver att tidigare vård- och behandlingskontakter har lagt större vikt vid sexuell läggning eller könsidentitet än vid det som personen behövde stöd för.
– Klienter har berättat att man har haft större fokus på den sexuella läggningen eller könsidentiteten än vad man egentligen har haft på de faktiska problemen, säger Maria.
Sexuell läggning och könsidentitet behöver kunna finnas med i samtalet utan att bli en förklaring till allt annat. Personen ska bli respekterad, samtidigt som behandlingen riktas mot det stödbehov som fört hen till verksamheten.
– Jag tror att det har en ganska stor betydelse att man som professionell lägger vikt vid behandlingen och inte vid könsidentiteten, säger Maria.
Språket visar vilka som förväntas höra till
Antaganden kan finnas i till synes enkla frågor. På Friaborg har medarbetarna gått från att fråga om någon har en fru eller man till att fråga om personen har en partner. En liten förändring i språket kan göra att personen slipper rätta själva frågan innan hen kan svara. Det visar också att det finns fler sätt att leva än de som ofta tas för givna.
– Det handlar ju inte om att exkludera någon, utan tvärtom. Det handlar om att kunna öppna upp och välkomna hit fler, säger Maria.
När arbetssättet märks i vardagen
Friaborg valde att HBTQ-certifiera verksamheten och ha HBTQ som profil. Maria såg en risk med att arbetet kunde komma att ligga som en separat del vid sidan av behandlingen. Men det blev i stället en del av det dagliga arbetssättet.
– När vi beslutade oss för att ha HBTQ som profil så trodde jag kanske inte att det skulle bli så integrerat i verksamheten som det faktiskt är. Idag är det en naturlig del av hela vårt arbetssätt. Ibland när man inför nya metoder och policys så kan det lätt bli som en liten ö vid sidan av allt annat arbete och så är det mer som en plansch på väggen. Men jag ser att det här arbetet genomsyrar hela vårt arbetssätt, säger Maria.
Samma självklarhet i varje möte
Inkludering gäller hela mötet med personen. Jonas beskriver nyfikenhet och öppenhet som en grund för att möta människor med samma självklarhet, oavsett religionstillhörighet, kulturell bakgrund eller sexualitet.
– Så länge man har nyfikenhet, öppenhet, tar jag emot klienten med samma självklarhet som om man har olika religionstillhörigheter eller kommer från olika kulturella bakgrunder eller icke-normativa sexualiteter, säger Jonas.
Det kräver också att medarbetaren är medveten om vilka normer och antaganden hen själv tar med sig in i samtalet. Inkludering blir på så sätt inte en separat fråga. Den påverkar hur behandlingen utformas och hur personen blir bemött.
Det måste finnas utrymme att göra fel
Kunskap behöver följas av nyfikenhet och öppenhet. Medarbetare kommer ändå att säga fel ibland. Då behöver de kunna lyssna, be om ursäkt och försöka igen.
– Det blir fel ibland och det är inte konstigt. Vi kan be om ursäkt, vi gör det flera gånger om dagen. Och så rättar man till och försöker igen, säger Jonas.
Det är så inkludering blir en del av arbetssättet. En fråga formuleras om. Ett misstag följs av en ursäkt. Personen kan lägga sin energi på behandlingen, utan att först behöva försvara vem hen är.