Att bli vuxen är omvälvande för de flesta. Det handlar om att hitta sig själv och vem man vill vara, men också om att ta ansvar för sitt vuxna liv. För personer med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar kan övergången till vuxenlivet kännas extra svår. På KIND har man startat kursen, Transition, för att ge deltagarna verktyg att nå ett så självständigt vuxenliv som möjligt.

Historiskt sett är det i dag svårare än det har varit tidigare att bli vuxen, menar Ulf Jonsson och Anna Fridell, som båda är psykologer som bedriver forskning på KIND. Samhället är mer komplext på många nivåer. Det tar längre tid att stegvis bygga upp sitt vuxenliv med bostad, utbildning, jobb och socialt nätverk. Det finns också ett stort fokus på att bli sitt ”bästa jag”. För personer med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar kan det vara en större utmaning än för andra.

– När de här ungdomarna ska ut i vuxenlivet försvinner många strukturer som tidigare har funnits i form av till exempel skola eller habilitering och nya ska etableras, säger Anna Fridell.

Tidigare har kontakterna ofta skötts av föräldrarna men när man fyller arton år blir det ett eget ansvar. Den nya situationen kan kännas stressande att klara av samtidigt som man ska försöka hitta sig själv och förstå vad man vill göra med sitt liv.

Arbetssätt och strategier att använda långsiktigt

Transition är en kurs som genomförts med personer i åldern 17 till 24 år med autismspektrumstörning (AST) och ADHD. Utbildningen innehåller både gruppmöten och individuella möten med mentor. Sju livsområden behandlas: arbete/sysselsättning, studier/utbildning, ekonomi/pengar, boende/hemmet, hälsa, fritid/delaktighet i samhället och relationer. Deltagarna sätter själva mål som de vill uppnå. Syftet är att ge dem verktyg så att de utifrån sina egna förutsättningar kan nå sina mål och hantera denna period i livet. Det har inte tidigare funnits en liknande strukturerad insats i Sverige och enligt Anna Fridell etableras nu ett nytt arbetssätt för hur man kan arbeta med vuxenblivande.

– Vi har försökt formulera mål som personen kan uppnå på egen hand, men också att man ska kunna lära sig ett arbetssätt och en strategi som går att använda även senare. Känslan ska vara att det här klarar jag. Vi har pratat om långsiktiga konsekvenser och inte bara om vad det kan ge för stunden, berättar Ulf Jonsson och fortsätter.

– Det gäller också att hitta deltagarnas vilja att genomföra förändringar. Den egna motivationen är avgörande för att åstadkomma förändringar.

Förbered övergången till vuxenlivet i god tid

Det har varit ett aktivt beslut att deltagarna ska kunna medverka i Transition själva utan sina föräldrar. Ungdomarna har ofta varit omgivna av föräldrar och andra vuxna som stöttat och hjälpt till. Man kan vara van att någon annan fattar besluten och det är lätt att bli lite passiv.

Anna Fridell menar att det generellt är viktigt för föräldrar och andra att planera och förbereda tillsammans med ungdomen för den övergång som kommer vid 18-årsdagen gällande till exempel skola, vårdkontakter och fritid. Det är en balansgång att ge exakt det stöd som behövs, varken mer eller mindre och att gradvis kunna minska stödet.

– Omgivningen ska bejaka vilket stöd som behövs men fokusera på att personen kan klara sin situation själv med rätt verktyg. Då ökar självkänslan, säger Anna Fridell.

– Den unga vuxna ska själv kunna lära sig att ta ansvar, men i små steg och i en så trygg miljö att man också kan tillåta att det kan bli fel ibland, menar Ulf Jonsson.

Deltagarna i projektet har bland annat uppskattat gruppsamtalen och att få reflektera tillsammans med andra i samma situation över vad som är viktigt i livet, vem man vill vara och över de mer eller mindre uttalade krav som finns på vad man ska klara av som vuxen.