Maltesholmsvägen gruppboende – stöd för ökad självständighet

Det är en fin balansgång att finnas till för att ge tillräckligt med stöd och hjälp på vägen till vuxenblivande och självständighet, utan att uppfostra eller vara ställföreträdande föräldrar. Det menar Marie Jean-Simon som är enhetschef på Nytidas gruppboende Maltesholmsvägen i Hässelby utanför Stockholm.

På Maltesholmsvägen bor fem personer i åldrarna 19-37 år, med autismspektrumdiagnos. De har alla sina egna lägenheter, men får stöd av Nytidas medarbetare för att utveckla sin självständighet och kanske en dag kunna flytta vidare till en annan boendeform.

– Många gånger kan den unge tänka att när man har fyllt 18 år får man göra vad man vill. Vi behöver förklara att det innebär frihet, men också ansvar och skyldigheter att bli vuxen, säger Marie.

Hon är noga med att poängtera att självbestämmandet är centralt. Den enskilde personen bestämmer. Men hen kan behöva hjälp att förstå vilka konsekvenser ett visst handlande kan få. Marie ger ett par exempel.

– Alla vuxna får äta vad de vill och när de vill. Men vi kan föra en dialog om hur man mår om man bara äter snabbmat på oregelbundna tider och hur mycket det kostar att äta ute.

– På samma sätt kan man som vuxen välja att låta bli att duscha, men då kan andra människor tycka att man luktar så illa att de inte vill vara nära, fortsätter hon.

Stöd i vardagen

Nytidas medarbetare stöttar för att underlätta vägen mot vuxenlivet. De utgår alltid från den genomförandeplan som tagits fram tillsammans med biståndshandläggare och den boende. Där finns de övergripande målen kring hur de ska jobba mot ökad självständighet. Målen bryts ner i delmoment som ofta handlar om konkreta vardagshandlingar där personen behöver stöd och hjälp.

– De boende har ett schema, men vi kan behöva väcka dem på morgonen och se till att de kommer iväg. Vi pratar med varje person om hur hen vill att vi knackar på dörren och hur lång tid som behövs för att bli klar, exemplifierar Yvonne Svahn som är boendestödjare.

Dialog och förtroende viktiga verktyg

Dialogen och förtroendet är medarbetarnas viktigaste verktyg. Yvonne menar att det är en stor trygghet att få stöd av sina chefer och kollegor.

– Det är en fin anda här i gruppen. Vi kan alltid diskutera saker som händer, också när något inte blev riktigt bra.

De har gått kurser både om diagnoser och i lågaffektivt bemötande som ett stöd för att möta de boendes behov, bygga förtroende och skapa lugn. Detta görs på olika sätt.

– Vi skrattar ofta tillsammans, säger Yvonne.

Medarbetarna och de boende diskuterar också vad samhället förväntar sig av en person som är vuxen: Det kan innebära att klara att åka tunnelbana till jobbet eller att våga släppa in en reparatör om något behöver fixas i lägenheten. Andra diskussioner handlar om hur man agerar socialt, till exempel om att bjuda tillbaka när man har blivit bjuden på något.

– Många gånger blir det livliga och roliga diskussioner där vi som jobbar här får utmana vårt sätt att tänka och vad vi har lärt oss. Det är nyttigt att få förstå att det vi ser som självklart inte alls behöver vara det, säger Marie.