Självskadebeteende

Självskadebeteende innebär att man avsiktligt utsätter sin kropp för skada, till exempel genom att kräkas, skära eller bränna sig själv. Detta kan vara ett av många sätt att försöka hantera smärtsamma känslor, andra kan vara missbruk av droger, spel, mat eller sex.

Att skada sig kan vara ett sätt att lugna eller straffa sig själv eller för att visa att något är fel och att man behöver hjälp. Den som skadar sig själv gör det som regel inte för att begå självmord.

Svåruthärdliga känslor, som ångest, brukar minska efter skadetillfället, men återkommer ofta senare. Självskadebeteendet är därför en kortsiktig lösning.

För att komma ur ett självskadebeteende behöver man få syn på det som utlöser beteendet och att hitta andra sätt att lugna och trösta sig. Man behöver också försöka minska sin sårbarhet. Det görs till exempel genom regelbundna rutiner för mat, sömn och fysisk aktivitet samt genom att undvika alkohol och droger.

Terapi och läkemedel är två behandlingsmetoder vid självskadebeteende.

Omkring fyra procent av alla vuxna har någon gång skadat sig själva när de mått dåligt. Bland tonåringar är antalet som skär sig något högre än hos vuxna. Självskador förekommer bland både kvinnor och män.

(Källa: 1177 Vårdguiden)

Här hittar du mer om våra verksamheter

Lyssna