Den 13 november är det fars dag. K är pappa till en pojke med ADHD och berättar om vägen till en fungerande vardag både för sonen och övriga familjen.
Han beskriver sin familj som en typisk medelklassfamilj. De bor i Stockholm med två arbetande föräldrar och tre fantastiska barn i åldrarna från 18 månader till sex år. Äldsta barnet är en son och han har ADHD.
– Min hustru greppade detta väldigt tidigt. För mig dröjde det länge. Vår son hade även andra utmaningar och jag tänkte att det snarare berodde på dem än på att han skulle ha en NPF-diagnos. Men när han var runt fyra år började jag också förstå att det var något annat. Han har en kusin som har liknade problem så jag kände igen en hel del.
Så småningom gjordes en BUP-utredning som gav resultatet ADHD. Föräldrarna har fått samtal med sjuksköterskor, läkare och psykolog, både var för sig, tillsammans och också med sin son. De har fått stöd och kunskap om hur viktigt det är med rutiner och lärt sig använda ett lågaffektivt bemötande.
Medicin den största hjälpen
K menar dock att den största hjälpen är att sonen fått medicin.
– Men det var svårt för mig. Min stora farhåga var att han skulle bli personlighetsförändrad, men så har det inte blivit.
Att få medicinen att fungera var en komplicerad process, både att prova ut rätt sort och att ställa in rätt dos.
– Med den tredje medicinen vi prövade träffade vi rätt.
Sonen har fått ett annat lugn i sig själv och ett förlängt tålamod. På så sätt slipper han de tidigare raseriutbrotten som kom när han inte orkade. Sömnen är också bättre.
– Nu kan han leka med kompisar själv, vilket har varit en av de stora utmaningar vi haft. Han hamnar inte längre i konflikter och ger sig själv tiden att prova saker. Medicinen och att han har mognat gör att han lyckas och mår bra.
– I dag lever vi en vardag som andra och har en pojke som efter många om men i princip fungerar som andra barn i hans ålder, säger K
NPF är en förkortning för Neuropsykiatriska funktionsnedsättningar. Det är ett samlingsnamn för olika diagnoser som till exempel ADHD och autism.
K:s tips om du tror att ditt barn har en NPF-diagnos
- Skäms inte.
- Våga sök hjälp. Både formell hjälp som BUP och informell som släktingar, vänner och nätverk.
- Tydliga rutiner gör saker enklare även om det kan vara jobbigt att införa dem. Identifiera vad som är viktigast för att din familj ska fungera och inför de nya familjerutinerna stegvis.
- Våga prata med din arbetsgivare. Förklara läget och att du kanske behöver jobba flexibelt.
- Dela på ansvaret, för det är jobbigt både emotionellt och praktiskt om en förälder ska ta allt ansvar.