Lågaffektivt bemötande, aktiv och förebyggande pedagogik i Nytidas gruppbostäder

Lågaffektivt bemötande handlar om att ta omsorgstagarens perspektiv. Det är ett sätt att stötta personens rätt att uttrycka såväl glädje som sorg och ilska, menar Ervis Kabashi, gruppchef på Nytidas gruppboende Källgatan i Enköping.

Lågaffektivt bemötande är en pedagogik där man arbetar aktivt och förebyggande – alltid med individen i centrum. Det handlar bland annat om att hjälpa personer att undvika att hamna i affekt men också om att kunna bemöta den som hamnar i affekt på rätt sätt. Det lågaffektiva bemötandet präglar konkret det dagliga arbetet på gruppbostaden där Ervis arbetar.

– Vet jag till exempel att en person kan gå i affekt behöver jag tänka på var i rummet jag sätter mig så att både jag och personen kan komma ut om det behövs. En del personer kan också bli provocerade och känna sig fångade om man kommer för nära, exemplifierar Ervis. 

Förebygga, utvärdera och reflektera

Det förebyggande arbetet är viktigt. Det måste finnas tydliga rutiner och handlings- och genomförandeplaner så att alla som jobbar med en person gör på samma sätt.  

– Det är vi som ska anpassa oss till omsorgstagaren, inte tvärtom.

Minst lika viktigt är att utvärdera och reflektera. Ervis poängterar att det handlar både om att se det som varit lyckat och när man misslyckas. Det gäller att göra mer av det som fungerar bra och försöka förstå varför vissa saker inte fungerar och då göra annorlunda.   

En annan viktig pusselbit är samarbete. Personen påverkas av vad som händer utanför bostaden och tvärtom. Därför behöver de som jobbar på gruppbostaden ha goda relationer och kontakt med till exempel daglig verksamhet och anhöriga.

Affektsmitta

När man arbetar med ett lågaffektivt bemötande är det avgörande att förstå hur ens eget beteende påverkar. Det kallas affektsmitta.

– Det är ofta vårt beteende som skapar affekt. Om tåget var försenat och jag är stressad när jag ska jobba med Kalle, kan min stress öka hans stress, förklarar Ervis.

– Vi måste alltid veta vem vi möter, vilka behov personen har och anpassa vårt bemötande. Lyckas vi med det så blir personens vardag bättre, med mindre konflikter och självskadebeteenden. För oss som arbetar kan vardagen bli tryggare.

Ervis poängterar också att man som medarbetare måste förstå att ett utåtagerande beteende inte är personligt riktat. 

– När någon är i affekt behöver personen få utlopp för sina känslor. Just då finns inte så mycket att göra mer än att minimera risken att personen eller någon annan skadas.  

Efteråt behöver personen få utrymme för återhämtning och tillsammans försöker man förstå vad som hände.

– Beteendet är det som vi ser, men vi ser inte alltid vad som finns bakom och som orsakade det.  

Det gäller att försöka lägga pussel och hitta orsaken. Det kan till exempel vara externa faktorer – ljud, ljus, trafiken utanför. Det kan handla om att personen har ont, eller att hen har lärt sig att ett utåtagerande beteende leder till att man får göra vissa saker, till exempel gå ut.

– Om det är det sistnämnda behöver vi ge alternativ. Vi kan testa att använda en bild eller visa på fönstret för att få gå ut och uppmuntra ett förändrat beteende. På sikt blir det färre utbrott men det sker i små steg, säger Ervis.

– Vi tänker att lågaffektivt bemötande handlar om att undvika hot och våld, men det är lika illa om personen blir ledsen, drar sig undan och mår dåligt. Lågaffektivt bemötande är ett verktyg som ska hjälpa oss i samarbetet med den enskilde så att hen mår bra, avslutar han.