Åsa är Fredriks mamma. Hon har successivt dragits in i ett medberoende då Fredrik utvecklade ett narkotikaberoende för några år sedan. Åsa gjorde allt hon kunde för att hålla koll på Fredrik. Men lögner och brutna löften ledde bara till att Åsa också höll på att bli sjuk. Anhörigveckan på Provita blev vändpunkten.

– Allt började när Fredrik flyttade hemifrån. Han hade gått ut gymnasiet utan godkända betyg och bara sov på dagarna. Med facit i hand kan jag se att problemen hade börjat långt tidigare men det förstod jag inte då, säger Åsa.

Det fanns inte i Åsas värld att Fredrik höll på med knark. När Fredrik inte kunde betala hyran och räkningarna, trots att han tjänade bra på sitt jobb, anade Åsa oråd.

– Vi satt vid köksbordet och gick igenom hans ekonomi. Han kunde inte förklara hur det fattades 10 000-tals kronor. Jag skrek rakt ut: Knarkar du eller?! ”Ja det gör jag”, sa han och rusade ut och slängde igen dörren. Här började helvetet, säger Åsa.

Medberoendets kännetecken

Åsa började med det som utmärker medberoende. Hon började kontrollera Fredrik genom att följa honom på Facebook. Han var aktiv på nätterna och tyst på dagarna. Hon gick förbi hans lägenhet och kollade om det var nedrullat i fönstren.

Hon kontrollerade bilen om den var parkerad på rätt sida gatan eller borta? Eftersom bilen stod på Åsa fick hon P-böterna som började trilla in. Åsa betalade. Hon lyssnade inte på sin man som sa att hon måste sluta och låta Fredrik ta sina egna konsekvenser. Det blev mer och mer gräl hemma och de handlade alltid om Fredrik.

Åsa slutade gå ut och fika med väninnorna. Hon orkade inte träna triatlon längre. Hon var visserligen på jobbet men var frånvarande och ofta uppslukad av mobilen för att kolla vad Fredrik höll på med.

– När Fredriks flickvän flyttade in hos honom tyckte jag det var bra. Då kunde hon ha koll på honom men det resulterade bara i att hon också blev medberoende. Jag kontrollerade Fredrik genom att ringa och sms:a flickvännen.

Tillvaron blev ett kaos. Fredrik åkte in till psykakut och vårdcentraler för att han mådde dåligt. Det gick så långt att Åsa och familjen betalade Fredriks knarkskulder på 10 000 kronor.

– Han lovade om och om igen att skärpa sig och sluta knarka. En vecka senare hade han nya skulder. Allt var bara nya lögner och svek, säger Åsa.

Åsa gick till sin chef och bad om hjälp. Hon fick en psykolog via Skype.

– Tyvärr blev jag bara ännu mer stressad. Jag kunde inte sluta kontrollera Fredrik.

Till slut var Åsa och familjen tvungna att ta avstånd från Fredrik.

– Vi sa till honom; ”vill du inte förändra ditt liv är du inte välkommen. Du får klara dig själv.” Vi bröt kontakten. Det var oerhört svårt men nödvändigt. Jag var helt slut!

Behandlingen blev vändpunkten

Fredrik sökte hjälp via socialtjänsten och kom till behandling på Provita. Åsa blev inbjuden till en anhörigvecka.

– Jag var skeptisk och arg de första dagarna. Jag kunde inte förstå att missbruket var en sjukdom. Men anhörigveckan blev jättebra för mig och förändrade hela mitt synsätt både på vad ”knarkande” egentligen är och på mitt eget beteende, säger Åsa.

Under anhörigveckan jobbar man med varje individ. Åsa berättar att hon fick insikt och kunskap om vad beroende är och hur det fungerar. Hon fick verktyg för vad hon ska göra framöver.

Medan Fredrik var i behandling fem månader kunde Åsa äntligen slappna av och reflektera. Hon kunde se att hon också, liksom Fredrik, hade blivit sjuk på ett sätt som liknade utbrändhet. Nu började livet komma tillbaka.

– Jag började fika med vännerna igen. Bara att gå och ta en glass och njuta en stund var underbart. Jag började träna igen. Jag var inte snarstucken och irriterad på jobbet utan kunde vara med socialt igen. Relationen med min man är bra igen och jag känner mig äntligen gladare igen, säger Åsa.

Hjälp för medberoende

Fredrik har varit nykter och drogfri nästan ett år nu. Åsas förtroende har börjat byggas upp igen och hon har slutat kontrollera honom.

– Jag märker att han vill och anstränger sig att göra det han behöver för att vara drogfri. Vi har fin kontakt idag och går på Sinnesromässa och efterbehandling tillsammans.

Åsa har gått efterbehandling på Provita en kväll i veckan under ett år. En föreläsning och en gruppterapi varje gång.

– Vad jag älskar mest är att jag lärt känna så underbara människor! Jag har väl aldrig trott jag ska umgås med alkoholister och narkomaner, skrattar Åsa. De har delat med sig om sina liv och det är fantastiska livshistorier – och Fredrik, min son, är en av dem – och jag är en av dem, utbrister Åsa.

Idag går Åsa dessutom på möten för anhöriga. De kallas Alanon och där träffar hon andra anhöriga som delar med sig av sina erfarenheter.

Åsas medberoende har tonats ner betydligt. Fredrik får ta sina konsekvenser själv. Betala sina skulder och ringa sina samtal.

– Mitt råd till andra som har en familjemedlem som ”knarkar” eller dricker för mycket – Vad du än gör, betala ingenting! Ingen mat, inga räkningar, inga skulder! Det gör bara att han eller hon kan fortsätta ”knarka” eller dricka. Be om hjälp själv för hur du ska göra. Gå till din chef eller ring din kommun och fråga vad de har för hjälp för medberoende.

Åsa beskriver livet som ett helvete när Fredrik använde droger. Idag är allt annorlunda. Åsa skrattar mycket och är glad och utåtriktad. Hon umgås med Fredrik flera dagar i veckan.

– Jag har fått verktyg att hantera mitt medberoende och jag har lärt känna underbara människor. Att beroendet är en sjukdom det har jag förstått nu – och att det finns hjälp, säger Åsa med ett stort leende.

Läs mer om Provita
Behandlingshem
Provita
Vår filosofi är att ett beroende aldrig mäts i centiliter eller gram. Det definieras i stället ...
Malmö, Skåne
Detaljer
Hittade inget