LyssnaSom familjehem växer man som människa
Som ett av Nytidas familjehem har Maria och Michael i tretton år öppnat sitt hem för barn och unga som behöver en ny familj och på så sätt gett dem en ny chans i livet.
Förutom de placerade barnen har Maria och Michael två hemmavarande tonårsdöttrar. Detta är ett så kallat kraftigt förstärkt familjehem. Det innebär att Maria och Michael tar emot barn och unga med extra stora behov samt att Maria är hemma på heltid och får handledning en gång i veckan. Många gånger har barnen varit placerade i andra familjehem innan de kommer hit.
Ursprungligen var det Marias intresse för barn och unga som ledde dem till att bli familjehem. Under sina studier jobbade hon extra på ett HVB-hem för flickor, senare arbetade hon som resurs i en skola.
– Jag kunde stötta barnen när de var i skolan, men kände att jag blev frustrerad över att jag ville göra så mycket mer. Tillsammans pratade jag och Michael mycket om det och när vår yngsta dotter var två år började vi som avlastningshem ett par helger i månaden, berättar hon.
Snart flyttade dock den första flickan in på heltid och Michael beskriver det som ett elddop. Flickan hade social fobi, ADHD och hade inte gått i skolan på många år. Inledningsvis var det ett stort arbete att överhuvudtaget få henne att vara i skolan. Tillsammans med Michael och Maria kom hon dock så småningom över sin sociala fobi, gick ut i klassrummet till de andra eleverna och lämnade skolan med betyg.
– Just att hjälpa barnen att skapa en bra framtid, ge dem ett ljus i tunneln och få dem att förändras och tro på sig själva skapar en fantastisk känsla, säger Michael.
Tålamod krävs
Det är dock inget som händer över en dag och kanske inte ens över ett år, utan kräver tålamod. På vägen får man små kvitton. Maria säger att det ofta är stämningar och ögonblicksbilder, små bekräftelser som visar att det går framåt där hon känner att barnet långsamt släpper in dem.
Det finns naturligtvis också stora utmaningar och ibland kan det storma ordentligt. Då är det viktigt att förstå var känslorna kommer ifrån och att det handlar om barn som är traumatiserade.
– Det kan vara svårt att inte själv gå in i affektsmitta, och bemöta ilska med ilska. Man måste arbeta med sig själv och där får vi väldigt mycket handledning och utbildning genom Nytida, säger Michael.
– När det stillnat får vi kramas och nysta i vad som hände och varför, säger Maria.
Att möta ett barn som har haft det extra svårt och varit utsatt för trauman är naturligtvis tufft.
– Det är hjärtskärande och fruktansvärt att ta till sig vad barnet har varit med om, men i min roll behöver jag möta barnet där det befinner sig just nu. Det är dock viktigt som familjehem att se till att barnet, när hen väl har landat i familjen, även får professionell hjälp och stöd i skolan, säger Maria.
– Det finns också en god läkningsförmåga hos barn. Med rätt stötting och hjälp finns det fantastiska möjligheter att gå vidare, tillägger Michael.
Även i de här situationerna får de stöd från Nytida och erbjuds också grupphandledning med andra familjehem och en handledare som kan bekräfta deras känslor och att de gör rätt.
Barnen bor flera år i familjen
Som regel bor barnen i flera år hemma hos Maria och Michael, men förr eller senare är det naturligtvis dags för dem att lämna hemmet.
– Det känns konstigt när de flyttar, säger Michael.
– Men när någon är flygfärdig och har gått ut skolan finns det också en glädje där vi kan klappa både oss själva och ungdomen på axeln att vi klarade av det, tillägger Maria.
De flesta har de fortsatt kontakt med även efter att de har flyttat och alla har klarat sig bra. På frågan vad de hoppas att de unga får mig sig från sin tid hos dem svarar Maria:
– Vi vill ge dem trygghet och självförtroende. En god känsla att de duger som de är och den får man när man känner att man är älskad och omhuldad.
Själva tycker Maria och Michael att de också har fått så mycket under de här tretton åren, många fina minnen och stunder som de bär med sig. Men också i form av kunskap och förståelse för andra.
– Jag har lärt mig mycket om bemötande och fått en djupare förståelse för hur människor fungerar, säger Michael.
– Det skapar en god känsla att göra skillnad som vi bär med oss. Man växer som människa och det blir ett sätt att leva och en livsstil, avslutar Maria.
