LyssnaMöllagården blev en vändpunkt i livet
Här berättar en tjej som bott på Möllagården om hur hon fått hjälp och stöd att komma vidare i livet. Hon har bland annat lärt sig hantera sina känsloutbrott, mår bättre och bor idag på ett Nytida stödboende.
Hur såg ditt liv ut innan du kom till Möllagården?
Jag var deprimerad, mådde skit och jag tänkte ofta på att ta livet av mig. Men jag var rädd om mig själv. Jag är rädd om andra också så jag ville egentligen är inte göra det. Jag ville kämpa men jag visste inte hur. Jag kämpade med mina utbrott och starka känslor. Jag visste inte varför jag hade starka känslor.
När jag kom till Möllagården kände jag egentligen att jag inte pallade med ett HVB hem till, jag hoppades att det var det sista. Jag hade flyttat runt mycket, jag tror det var 10 familjehem och 2 HVB. Jag minns att jag lämnade min biologiska familj då jag precis fyllt 15.
Det känns dåligt när jag tänker tillbaka på det och jag hoppas att jag bara behöver flytta en gång till, jag väntar på en LSS-bostad.
Jag hoppas att jag kan få landa där och slippa flytta mer. Jag är rädd för att jag inte orkar mer, jag är orolig för att jag kommer bli deprimerad. Jag orkar inte byta skola mer, lära känna nya människor. Det är jobbigt att byta stad, för man känner ingen där och man känner inte sig hemma.
Hur kändes det att göra en utredning?
Det kändes bra, lite nervöst men bra. Och om jag hade fler diagnoser. Men det har jag inte, jag har bara en. Intellektuell funktionsnedsättning, IF. Jag hade fått mina utbrott och frågan var om jag hade fler diagnoser, jag trodde först att det var autism. Jag vet inte varför jag trodde det men det var en familjehemsmamma som misstänkte det. Och då trodde jag också att det kanske var så. Och det var för mina utbrott.
När jag kom till Möllagården kändes det dåligt, jag kände mig inte alls trygg. Jag var orolig, rädd och blev väldigt, väldigt ledsen. Jag var rädd för att ingen skulle tycka om mig, att någon skulle tycka att jag var ful.
Jag fick träffa en psykolog och han pratade med mig, det kändes bra. Jag kände mig trygg. Han var väldigt lugn och det kändes som han förstod mig. Sen hade jag min kontaktperson, jag tycker om henne mycket. Hon var en bra förebild. Hon hjälpte mig med mycket. Både med råd och tips, hon var busig och skojig. Jag tyckte om att personalen lärde känna mig, hur jag fungerar och så.
Och sen blev det bra, jag var glad för att jag bara har en diagnos. Jag är tacksam för att jag bara har min IF och inget mer. Jag tycker faktiskt att jag har lärt känna mig själv bättre. Jag är inte längre rädd för att någon ska säga dumma grejer till mig. Men när jag har min PMS så kan jag fortfarande bli riktigt arg och jag kan missförstå andra lätt. Jag får inte mina utbrott längre, jag blir bara arg när jag har min PMS.
Vad har det betytt för dig att få göra en utredning?
Det har varit jättebra att få göra en utredning och jag lyckats med att komma vidare med mitt liv. Det är jobbigt att ha flyttat från Möllagården men jag vet att det kommer att bli bra så småningom. Just nu känns det rörigt, jag behöver återhämta mig. Jag känner stress i skolan och jag känner mig ofta uppe i varv, men jag kommer inte att ge upp.
Mitt råd till andra ungdomar som mår dåligt är att de ska göra en utredning. Man vet aldrig om man kanske har en diagnos. Jag gjorde min första diagnosutredning när jag var 8 år och det är aldrig för sent att göra en utredning. Den första kanske inte stämmer helt och det är bra att då få reda på varför man mår dåligt. En utredning görs när man har haft en tuff period och man inte känner igen sig själv, då kan man behöva göra en utredning.
Vad har du tagit med dig från utredningen?
Nu bor jag på ett Nytida stödboende. Det är trevlig personal. Det är roligt att få bestämma själv. När jag ska äta, vad jag ska äta, jag kan städa när jag vill och jag bestämmer vilken mat jag ska handla. Det är svårt att handla mat, jag kan inte pengar riktigt. Min ekonomi är kass, jag har svårt med pengar värde. Jag har svårt att läsa recept och jag har inte lärt mig att laga mat. Personalen hjälper mig, det känns bra. Ibland känner jag mig ensam men jag tror det kommer att bli bra. Nu i helgen ska jag ha två tjejkompisar som sover över, det känns faktiskt kul.
Handläggaren nöjd med placeringen
Handläggaren till flickan i artikeln ovan menar att det var en lyckad placering med ett bra samarbete mellan alla parter. Handläggaren beskriver att det var en bra matchning utifrån flickans behov där utbrotten över tid drastiskt minskade och i stället blev det en stabilitet och trygghet för flickan. Eftersom flickan stannade kvar på Möllagården efter avslutad utredning så kunde hennes resurser byggas på så att en flytt till stödboendet därefter blev möjlig.