Lyssna
Axet och Möllan är ett av Nytidas HVB hem i Skåne som tar emot ungdomar i åldern 13-18 år med problem med till exempel droger och kriminalitet, ibland i kombination med någon NPF-diagnos som autism eller ADHD. Sedan en tid tillbaka har man ett nytt strukturerat arbetssätt, Steg för steg som fungerar väldigt bra.
Skälen till att en ungdom kommer till Axet och Möllan varierar. En del placeras på grund av kriminalitet eller andra psykosociala problem men ibland är det för att omsorgen hemma brister. På Axet och Möllan håller man kontakt med föräldrarna och försöker förklara varför deras barn är här. I samråd med socialtjänsten får de komma och hälsa på om de och barnet vill.
För att lösa till exempel skolfrånvaron, som många gånger är hög, har Axet och Möllan nära samarbete med de lokala skolorna som erbjuder anpassad skolgång med kortare skoldagar.
– Långt där inne vill ju de här ungdomarna vara som alla andra, men de har lärt sig ett beteende som funkar som att sälja droger och är bra på det. Vi behöver få dem att förstå att detta inte är normen, säger Sander Arvidsson, gruppchef på Axet och Möllan.
Nytt arbetssätt
På Axet och Möllan har man implementerat ett nytt arbetssätt, Steg för steg. Utifrån varje ungdom inventerar man underskott och överskott av beteenden. Ett överskott av beteende är något ungdomen gör för mycket av, till exempel skolkar från skolan eller använder sig av hotfulla utåtagerande beteenden. På motsvarande sätt är ett underskott av beteende något den unge gör för lite av, som exempelvis att äta på regelbundna tider och använda sig av socialt accepterat språkbruk.
Personalgruppen jobbar aktivt i samarbete med ungdomarna för att frekvensen på de överskottsbeteende de ser ska minska och att underkottsbeteenden ska öka.
– Vi tittar också på vilka tillgångar ungdomarna har, exempel på tillgångar kan vara att personen är duktig på att uttrycka sig, är omtänksam, hjälpsam, artig, klok och så vidare, säger Sander.
Jobba med ett problembeteende i taget
För att kunna förändra ungdomarnas problembeteende behöver man ändra ett beteende i taget. Det kan till exempel vara svårt att få en person att gå till skolan om hen får väldigt många utbrott. Första steget blir då att få ner antal utbrott. Arbetet inleds med att man observerar beteendet som ska förändras och gör en baslinjeregistrering. Det innebär att man under en period registrerar exempelvis när under dygnet det förekommer, hur länge och med vilka. Hela personalgruppen medverkar i observationerna och den efterföljande analysen. Gemensamt kommer man fram till en strategi som alla arbetar utifrån under en längre tid. Därefter utvärderar man resultatet och gör en ny registrering. Nu bör det ha blivit ett resultat.
– Vi har en ungdom som fick flera utbrott om dagen och nu inte har haft något enda på två månader. Vi kunde se att gränssättning och att vi sa nej var något som ledde till utbrott. Vi kunde också se hur brist på medicin, mat och sömn påverkade.
När man har löst ett problembeteende kan man ta nästa enligt samma modell, som att duscha eller äta middag gemensamt med övriga boende. Axet och Möllan började implementera modellen för ett och halvt år sedan och jobbar fullt ut enligt konceptet sedan årsskiftet.
– Det är en jätteskillnad både för personal och ungdomar, färre utbrott och en tydlighet i att alla gör likadant, säger Sander.
Ungdomarna är vanligtvis på Axet och Möllan ungefär ett år. När de lämnar kan de ibland flytta hem, ofta förutsätter det dock att föräldrarna har fått stöd i sin föräldraroll av socialtjänsten, annars kanske man flyttar till ett stödboende eller till ett familjehem.
Vad händer med ungdomarna under året de är här?
– Vi vill att de ska lära sig för livet. Att de får självinsikt, kännedom om sina eventuella diagnoser, en tro på sig själva och att de har lärt sig nya positiva strategier. Dels för att hantera olika sociala situationer men också för att kunna hantera sina känslor.
Att få vara med ungdomarna på den resan är stort tycker Sander.
– Jag får vara med och förändra nästa generation, det är häftigt att möta alla dessa olika personer och jag lär mig något av varenda ungdom som kommer hit. När de lämnar är det som en studentexamen, jag är glad, rörd och stolt.
