Lyssna
Anna PG vet vad det innebär att ha en autismdiagnos och är känd för att vara bra på att förklara det. I föreläsningar och sociala medier beskriver hon konkret hur samhället kan förenkla för och stötta personer med diagnosen. På NPF-dagen den 15 mars föreläser hon vid ett event som anordnas av Min Stora Dag.
Till vardags hittar vi Anna på den dagliga verksamheten Nytida Älvsjö Kreativa. Här skapar deltagarna konst i form av bland annat måleri, pärlplattor, teater och redaktionellt arbete.
˗ Det är den bästa dagliga verksamheten ever! Den står högt på min må bra-lista. Vi som går här har förståelse för varandra, det är en bra grupp och bra personal. Här får jag leva mina drömmar utifrån mina förutsättningar. Tack vare det orkar jag bättre med samhällets påfrestningar, säger Anna PG.
Intrycksallergi
För personer med autism är samhällets förväntningar och syn på diagnosen ett problem. Anna efterlyser mer respekt för behov och olikheter.
˗ Jag brukar säga att jag har intrycksallergi, jag klarar inte av för många intryck samtidigt. Då drar jag upp huvan på min tröja för att stänga ute en del. Det kan uppfattas som oartigt, men det är inte det som det handlar om. Samma för den som behöver ha en keps eller ett par handskar för att minska intrycken.
Smaken är ett av de sinnesintryck som Anna upplever väldigt starkt och överväldigande.
˗ Mat är en stor grej för mig. Jag klarar bara av en smak i taget, så de olika ingredienserna måste ligga var för sig. De får inte ligga ihoprörda, som till exempel i en sallad. När jag ser mat, så ser jag den som former inne i huvudet. Jag vet genom formen om jag tycker om maten eller inte. Det funkar inte att säga till mig att ”du kan väl åtminstone smaka”.
NPF står för neuropsykiatrisk funktionsnedsättning. Men Anna brukar halvt skämtsamt säga att samhället ofta tolkar förkortningen som ”Något påhittat fel”.
˗ Jag får höra att jag som kan lösa Rubiks kub och har skrivit tre böcker rimligtvis borde klara av att laga mat eller andra vardagliga saker. Men det ligger på helt olika plan.
Energibudget
Anna PG brukar prata om att människor har en energibudget. Hos personer med autism är den dels mindre, dels förbrukas den snabbare genom att intrycken väller in.
˗ Det andra får gratis, kostar mer för oss med autism. Att duscha, resa och äta till exempel. När energibudgeten är förbrukad, funkar jag inte längre och måste vila. Det jag klarade igår, klarar jag inte idag om energin är slut. Andra klarar att byta spår inne i huvudet. Vi måste ständigt bygga nya spår, det kostar på.
Ibland talas det om autism som en ”superkraft”. Det håller Anna INTE med om.
˗ En diagnos med svårigheter som gör att jag ibland gömmer mig under bordet eller dunkar huvudet i väggen är verkligen ingen ”superkraft”! Det är som att kalla diabetes för en superkraft. Superhjältedräkten känns både för stor och för liten för mig. Men samtidigt skulle jag inte vilja byta bort min diagnos, bara att det fanns en annan och mer inkluderande syn på den.
Skolan är ett bra exempel på där ett mer inkluderande arbetssätt för personer med funktionsvariationer skulle kunna gynna alla elever, anser Anna. Det finns många saker både i arbetssättet och själva skolbyggnaderna som kan underlätta för alla.
˗ Att arbeta med exempelvis bildstöd och andra typer av tydliggörande pedagogik kan aldrig vara en nackdel för någon. Ramper i stället för trappor funkar också för alla.
Dikter och teater
En av Annas strategier för att klara av vardagen är att skriva dikter. Att medverka i Astroteatern på Älvsjö kreativa är en annan.
˗ Jag rimmar, när livet inte rimmar. Så skapas mina dikter. En dröm som jag har är att skapa en egen show. Ett mål i min genomförandeplan här på den dagliga verksamheten är att skriva fyra scener till showen. Där är jag nästan framme nu, det känns väldigt bra.
